Ett krig. Fyra unga prickskyttar någonstans i världen. I en våldsam vardag där det är nödvändigt att döda ett barn med kniv för att själv överleva.
Men här finns också ögonblick av bräcklig mening och poesi, om vad frihet djupast innebär, kampen för att inte sjunka ner i avgrunden, att minnas smaken av en lammgryta, en beröring och längtan efter vanlighet medan bomberna faller och kamraterna stupar.
”Mitt första yrke i livet var att döda. Med vilket ansiktsuttryck ska jag säga det?”
Frontens gryningsfärg utspelar sig överallt och ingenstans men bygger på autentiska berättelser från unga kvinnliga soldater som Mustafa Can mötte vid fronten i krigets Kobane i syriska Kurdistan.
”Frontens gryningsfärg är en välskriven pjäs som blandar poesi med kargt våld, hopp med destruktiv förtvivlan”
”En stark bild av krigets vanvett”
”För kriget har ett kvinnligt ansikte – och det ser oss rakt i ögonen”
”En oändligt brutal och ungdomligt lekfull föreställning”
”En lyckad och nyanserad debut som dramatiker, med ett språk som är laddat med erfarenhet, insikter och – men också outhärdliga detaljer från ett krig som moraliskt kastrerar såväl män som kvinnor.”
”Brutalt och poetiskt drama”
”Fyra unga kvinnor, tätt och väl gestaltade på scenen av Alma Pöysti,Tiril Wishman Eeg-Henriksen, Johanna Lazcano och Elmira Arikan”
”Alma Pöysti förmedlar obarmhärtigt just avhumaniseringen, det krigiska raseri som ersätter all form av medkänsla.”
MEDVERKANDE PÅ SCENEN
Alma Pöysti, Tiril Wishman Eeg-Henriksen, Johanna Lazcano, Elmira Arikan, Odile Nunes, Katja Kudinoff, Adar Zeydanlioglu, Folke Lokind
Av: Mustafa Can
Regi: Astrid Menasanch Tobieson
Scenografi och ljus: Lars Östbergh
Kostym: Annika Nieminen Bromberg
Ljud: Magnus Ericsson
Mask: Katrin Wahlberg
Musik: Gustav Nordmark